-SläppDetNuDinLångsintaJävel-

Livet är så jävla typiskt. Så fort vi mår toppen, bättre än någonsin förr. När allt är frid och fröjd så ska något slå till som förstör den härliga känslan. Härliga känslan av ett glatt liv. Kanske till och med ibland känslan av ett perfekt liv.
 
När vi ramlar på asfalt eller stenar så börjar våra knän blöda. Det är självklart.
När vi sprungit mycket och länge blir vi trötta. Det är självklart.
Att vissa föredrar katt och vissa föredrar hund. Det vet vi. Sånt där är självklart.
Att X kom dagen efter våran dag.
 
Våran Dag.
Oss.Vårt. Ditt Och Mitt. Vi. Två. Ett Par. Två.
Det är självklart.
Det vet vi.
Det är så jävla typiskt.
Att X kom dit.
Just då.
 
Allt var perfekt. Jag mådde toppen, bättre än någonsin förr. Allt var frid och fröjd och så kom det där plötsliga slaget i magen, som förstör den härliga känslan. Känslan av ett glatt liv. Kanske till och med ett perfekt liv.
 
Typiskt.
 

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0